1098434_224060681081442_1836885579_n[1]

tredje delen

Så här började det. Före vår tideräkning och före det, fanns ingenting. Därefter blev det något mera. Då var allt bra, lugnt tyst och förmodligen rätt så ljuvligt. Det var troligen också så att denna period långt senare kom att kallas för paradiset. Det är i alla fall vad jag tror, tralla la. Därefter kom människan. Det blev som det blev, på gott och ont. Ont gjorde det nog mest hos de som redan då för tiden var aktiva. Efter ytterligare ett litet tag kom så jag. Resten är, som det brukar nämnas vid sådana här tillfällen, historia (åtminstone för de som varit med, vid sidan av mig under en tid). Till denna historia hör bland annat att redan som en liten ”klickare” som det hette på den (här är det lätt att falla in i det lite slitna uttrycket; den gamla goda, jag gör dock inte det ty jag är inte sådan) tiden. Ja alltså, ”försteklickare” då, för tydlighetens skull, då (inte det heller?). Nähä, men förstaklas… äh, när jag gick första året i grundskolan (suck, så tröga en del kan vara då!) Men i alla fall. Då. Då blev det för alla de andra (!) uppenbart att jag inte var något vidare på att sparka boll. Ett par år senare tillhörde jag den särskilda eliten som med någon sorts omvänd respekt blev hänvisad till andra laget med orden: ”nä ta ni honom vi klarar oss ändå”. Jag insåg då, lite brutalt kan kanske tyckas (men jag tänkte aldrig så), att idrott med ”tillbehör” inte var min grej. Det var då jag kände något börja gro och spira i själen, något som kom att bli min motvallskänsla. Jag gjorde andra, liknande saker på mitt sätt.

Jag deltog i diverse skidtävlingar, högst provinsiella och högts lika lokala förstås, på träskidor. Som först tjärats grundligt för att sedan vallats med ett par stearinljusstumpar. Det gick aldrig så bra. Men det var kul och jag blev ivrigt påhejad av en del tjejer (eller töser som de vanligtvis kallades för då, för tiden). Samma sak var det med skridskor, alla andra hade givetvis hockeyklubba men jag hade fått en bandyklubba. Jag använde tillfället och de kommande. Lite senare åkte jag rullskridskor (nä det fanns inte Inlines då). Dessa och liknande ”sporter” som jag utövade, gjorde jag med en glimt i ögat; jag gjorde skämt av dem, en del töser gillade uppenbarligen det. Det varade ett tag.

 

Tills lite senare,

 

Per

Ps. För det fall du har lust så, (1) http://www.bokforlagetspam.se/sa-har-ar-det/ 

och (2)  http://www.bokforlagetspam.se/sa-har-ar-det-2/